Januaris smaker

 Tja tja bloggen! Har ju lagat precis noll maträtter under jul+nyår, och typ inte så mycket efter att jag kom tillbaka till Umeå heller. Det har mest varit ägg och morot och Falu rågrut med messmör. Men idag har jag faktiskt fått fram någonting som liknar middag (bestående av sån där pasta som är som bred tagliatelle men vågiga långsidor blandad med senap, broccoli, morötter och salladslök med balsamico, ett stycke ägg stekt i mycket smör, dragon och solroskärnor på tippelitoppen - inte ett kulinariskt äventyr direkt, men ätbart)! Detta fick mig att fundera på vad jag egentligen tycker är gott smakmässigt, vilket i sin tur fick mig att fundera på vilka smaker jag vill liksom lägga lite extra fokus på inom den närmaste framtiden. OBS - I slutet av månaden ska jag åka till Glasgow och ska då försöka äta på ställen jag ville pröva men aldrig gjorde när jag bodde där, så då blir det väl någon slags matdagbok och en avstickare från de smaker jag nu ska försöka komma fram till. 

Men nu, smakerna! Gjorde som känt kimchi i november/december någon gång och nu börjar den ta slut; jag tyckte så småningom att de absolut godaste bitarna var av ingefäran. Tror jag ska försöka mig på att göra en till sats men med mer ingefära, lite mer vitlök, och möjligtvis någon pikant rotsak för att bryta av från salladskålen som i sig egentligen inte smakar någonting. Och, trots att jag inte vågar mig på att göra sushi så skulle det vara fint att ha inlagd ingefära hemma. Den kan liksom få dyka upp på vilken tallrik eller i vilken skål som helst egentligen (nästan)! Speciellt eftersom jag slölagar halvt om halvt östasiatisk mat ofta. 

Nästa smak! Sötstarksurt! Tänk dig typ senapsdressing med en skvättika och honung! Fast på fler ställen! Återigen, denna fantasins grönsakssoppa. Där finns ju redan lite småstarkt från ingefäran, så är det bara att brassa på med både en sked eller två av honung och någon matsked vinäger. Det känns som att även detta kommer från ovannämnda slölagande av inte-så-värst-autentisk-östasiatisk mat: upplever att många recept jag läser och de rätter jag lagar har en mycket bättre balans mellan just dessa tre (förstärka av umamin, skulle jag påstå kanske möjligtvis). Har noterat att ganska mycket nordisk/centraleuropeisk mat gillar att hålla sig till en eller två av just dessa i taget. Tänk dig liksom köttbullar med potatis, brunsås, salt/pressgurka och råröda lingon. Surt från gurkan och lingonen, lite sött (och faktiskt möjligtvis pepprigt, ANTAR JAG, beroende på vem som lagar) från brunsåsen och resten är egentligen ganska intetsägande. En köttbulle har väl någon milt kryddig smak, smör, salt, det där obeskrivligt köttiga. Potatis är också mild, nästan mjölkig ibland, och smakar mest av saltet från kokvattnet. De flesta centraleuropeiska soppor jag stött på har i huvudsak varit sura och salta. Med det sagt: jag vill få in just kombination sött-starkt-surt i fler sammanhang! 

Nästa! Svart te/mild blommighet. Nu tänker jag framförallt på bakning. Gjorde en gång shortbread med svart te som var OERHÖRT goda. Har sett människor göra mjuka kakor där vätskan är just te - ibland bara vatten och ibland i huvudsak mjölk - och känt mig mycket inspirerad. Tänker att det lite blommiga liksom följer med på köpet. Nog att det är fint med en lite utspädd, varm förnimmelse om svart te, men TÄNK hur extra fint det blir om man också blir påmind om, tja, kanske violtabletter eller de där lavendelpåsarna man lägger i linneskåpet (eller strumplådan)! Nu kräver detta att jag experimenterar litegranna innan jag säger att det är en succé, men min mycket pålitliga (källor fattas) magkänsla säger att det är en bra idé. Dessutom behöver jag, fast i vintermörkret, påminnas om att det faktiskt finns någonting som heter blommor.

I tillägg till detta vill jag också säga att månadens drycker är:

• Kranvatten
• Smultrondricka
• Varm Oboy
• Grönt te (jag har köpt två stycken: ett som hette typ Solstorm (ah, eller Stjärnhimmel...sak samma) som påstås vara lite persiko-ig och något blommigt, och ett körsbärs)
• Orangevin

Om sistnämnda: jag dricker mycket sällan nu för tiden och enbart socialt, vilket gör det ännu mer omotiverat att jag häromdagen trampade in på Systemet och frågade "HAR NI NÅGOT ORANGEVIN ELLER NATURVIN" (klagomål: att de inte har en egen hylla eller är mer tydligt markerade, och att han som tog mig till en flaska i ett hörn sa "ja, och så är det ju så att alla orangea viner är naturvin" och jag blev lite irriterad eftersom JAG VET och anledningen till att jag bad om båda var ju för att 1.ingen garanti att de har orangevin, 2.det finns rött och vitt naturvin också, TACK SÅ MYCKET). Nu har jag bestämt att jag ska träna på att vara bra på att ha alkohol hemma utan att per automatik känna mig tvungen att konsumera. Obs obs det finns goda alkoholfria alternativ men det finns väldigt många fler goda+intressanta alkoholhaltiga viner, och jag har faktiskt noll önskan om att leva livet utan att då och då få förtära något som helst sorts gift. Med mat, måtta och medvetenhet. 

...fast om någon vill bjuda in mig till en backanal där vin forsar och extas annalkas så kommer jag INTE tacka nej.